Franska sydkusten och andra kuster.: Strandridaregården i Ljugarn

Vad är Strandridare?

I takt med Svea Rikes handel ökade, så ökade också behovet av tulluppsyningsmän som skulle uppbära lagstadgade avgifter för skeppat gods.

På Gotland var Visby huvudhamn för allt gods. Men efter hand behövdes också tulluppsyningsmän på andra platser utefter kusten. S. k ”Strandridare” anställdes och bönderna i socknen fick i uppgift att bygga deras bostäder.

Den första strandridaren kom till Ljugarn 1728 och Strandridaregården byggdes som bostad åt honom och hans efterföljare. Sysslan som Strandridare var knappast populär hos allmogen. Tjänstgöringsperioderna var korta för att inte Strandridaren skulle bli alltför mycket bekant med den lokala befolkningen.
Arbetsuppgifterna som strandridare finns noggrant beskrivna: Strandridare åligger:

"...at flitigt och oförsummeligt berida deras districter och tilse at ei något oförtullat Gods vid Stranderne på förbudne ställen må inpracticeras;
at efterspana, om något sådant hos de wid Stranden och Siö-kanten boende kan vara uplagdt;
at hafwa hvakande öga på Stranden, i synnerhet då de förmärcka någre Fahrtyg i Neigden, samt fligt uppassa, hvarest de ämna lägga till lands;

Strandridaren hade som bisyssla också rätten att sälja öl och brännvin till lokalbefolkningen.

Stranridarebostället:

De byggnader som uppfördes nere vid Ljugarns Hamn ligger väldigt vackert. De är från 1700-talet och vackert vitputsade. De ursprungliga husen är dels ett bostadshus och dels ett uthus / brygghus. Senare på 1800-talet uppfördes ett större tullhus på samma tomt som idag är ett av landets vackrast belägna Vandrarhem.