Mindre än två soltimmar i Stockholm under november - Man får tänka på nåt' roligare!

Under november har Stockholm hittills haft 1 timme och 34 minuter sol. Inte undra på att man då och då tänker sig tillbaka till besöken i Frankrike. Här är en liten rapport från en "roadtrip" vi gjorde i slutet av oktober. Vi körde mot bergen - förbi några vackra byar och vyer. 
 

Vi körde från Villebeuve-les-Bez, passerade Murviel-les-Bez och körde vidare mot Cessenon-sur-Orb. där vi drack lite kaffe på torget, tittade på folklivet och kyrkan i byn . 

Roquebrun.  L'Orb

Därefter körde vi till Roquebrun med sin vackra bro över L'Orb och husen som en 
fond mot de höga bergen. 

Roquebrun

Bron i Roquebrun

Sen körde vi vidare utefter väg D14, upp i bergen, följande den för tillfället ganska brusande floden L'Orb. Det är vackert här.

Pont Ceps

 Bl a gjorde vi en avstickare ner till den lilla byn Ceps bara för att få uppleva den gamla stenbron som leder över floden där. En mindre kopia av den i grannbyn.

Pont de Tarassac

Vid Tarassac finns ytterligare en vacker bro som leder över floden L'Orb. "Pont de Tarassac".  Den är av modernare snitt - lite "Golden Gate" över den - eller hur?













 

Olargues.
Även här finns en "djävulsbro" - Pont Diablo

Därefter kör vi västerut och följer istället floden "Le Jaur" för att så småningom komma fram till den vackra byn Olagues som ligger väl placerad på en kulle.




Staden/byn har gamla medeltida anor det märker man på gatuplaneringen och den plats där byn ligger - lätt att försvara mot fiender.

   

Olargues.
Dörr till Väntsalen i det gamla stationshuset

Olargues ligger utefter "Den gröna leden" - den gamla järnvägen mellan Mazamet och Bédarieux. Tågen slutade gå för länge sen, rälsen är uppbruten och idag är banvallen och broarna en uppskattad vandrings- och cykelled. Det lär till och med finnas en bevarad brokonstruktion i Olargues som bär Eiffels märke.

Slutligen kör vi hem igen och fortsätter sydväst för att komma in i S:t Chinian norrifrån. Precis vid infarten ligger ett av mina favorit-vinhus. "Clos Bagatelle" har höga ambitioner. Dottern Christine driver den gamla vingården vidare som varit i familjens ägo länge - kanske inte ända sen 1623 då man tydligen började odla vin på gården. 


Det finns flera viner att välja på. Christine döper gärna sina viner efter familjen. 

Flaggskeppet är dock det röda "La terre de mon Père". Kostar över 20 Euro. Men ska man nån gång köpa dyrt vin kan detta vara ett bra alternativ.