Boktips

Jag påmindes efter mitt förra inlägg om att jag borde tipsa om en spännande bok för oss frankofiler. 

Lorànt Deutsch har skrivit en fantastisk bok om Paris historia. 

Han är passionerat intresserad av historia och börjar sin berättelse med Ceasar och arbetar sig framåt. Jag lovar att boken är mycket lättläst om man är intresserad av Paris och Frankrike.

Här berättas bl a om vikingarnas härjningar som anlände till Paris på påskdagen den 29 mars år 845. En skräckinjagande syn där Seine är fylld med båtar som under obarmhärtig tystnad ros framåt. Med sina fruktansvärda färgglada drakfigurer i fören skrämde invasionshären alla försvarare på flykten. 

Vikingaflottan lägger till vid Ile de la Cités lilla hamn, dödar några förvirrade innevånare och plundrar den i stort sett övergivna staden.Kungen Karl den Skallige köper fred genom att erbjuda vikingahövdingen Ragnar Lodbrok sjutusen silverpund, vilket godtas och vikingarna lämnar Paris för denna gång …. 

År 885 återkommer nordmännen och uppför floden Seine 700 båtar fram sida vid sida. 

Så småningom leder detta fram till att vikingen Rollo utnämns till hertig över det som idag är Normandie och är förfader till såväl Vilhelm Erövraren som Richard Lejonhjärta. 

Franska och svenska språkets påverkan på varandra.

Kul om franska språket påverkan på svenska - och tvärtom.

Hämtat från en artikel av Herman Lindqvist.

......

Ändå är det så att även om vi inte tror att vi kan tala franska, så kan varenda svensk hundratals franska ord – fast vi vet inte alltid att det är franska vi talar då vi använder ord som ”kö” (queue) eller kullerbytta (culbute). Nästan alla våra begrepp knutna till opera och teater är ren franska, som orden: teater, opera, revy, scen, ramp, kuliss, sufflör, salong, balkong, applåd, regi, fars, kritik etc etc. 

Varje dag använder vi och hör ord som affisch, migrän, charm, alarmera, epok, portfölj, paraply, ceremoni, visit, chef, ambulerande, disträ och många andra utan att vi tänker på att så säger man i Paris också. 

Franska språket hade en starkare ställning i Sverige då än till och med engelskan i dag. Engelska språket består för övrigt till 60 procent av franska ord.

Suget till Paris inleddes redan flera hundra år före 1700-talet. Under medeltiden studerade nära tusen svenska ynglingar i Paris, därför att Paris länge var den närmaste universitetsstaden.

Men redan ännu tidigare hade svenskar dragits mot Valland som Frankrike kallades under vikingatiden. I början av 900-talet tröttnade fransmännen. 

Vikingahövdingen Gånge-Rolf fick bli fransk hertig och styra över en del av norra Frankrike, Normandie. Då upphörde plundringarna. (Kallades då för "Rollo", förfader till Vilhelm Erövraren, se tapeten i Bayeux  - min kommentar)

Inom några generationer hade nordborna smält in i den franska kulturen, men ännu för hundra år sedan var 75 procent av beväringarna från vissa byar i Normandie blåögda. Det finns flera hundra ortsnamn i Normandie med vikinga­anknytning, ord som slutar på -lund och -bäck (bec), Quebec (Kvillebäck). Många fransmän från Normandie bär ännu i denna dag namn som Osmond (av Asmundr), Quétil (Kettil), Troude (Torvald) eller Tostain (Torsten).

Många av vikingarnas ord och uttryck upptogs i franskan. Om man uttalar de frans­ka orden på hemmagjord skånska eller danska är det lätt att höra varifrån de kommer: bâbord–babord, tribord–styrbord, vague–våg, quille–köl, beaupré–bogspröt, flotte–flotta, crabe–krabba och homard– hummer.

Det vanliga franska ordet joli, som betyder vacker, söt men också rolig eller kul, kommer av vikingarnas jól, den hedniska midvinterfesten som blev vår jul.