Den franska artigheten - igen

Jag har återigen slagits av hur artiga och trevliga fransmännen är. Jag har skrivit om detta tidigare i bloggen men nu senast vid vårt besök fick jag fler bra exempel på den franska artigheten. Man känner sig glad och bekräftad i Frankrike. Ofta slås jag också över hur artiga och hjälpsamma franska barn och ungdomar är. 

Man kan ibland höra och läsa tvärtom - och visst kan det förekomma en och annan sur reaktion även från en fransman. Men i allmänhet är man betydligt mera artig i Frankrike än i Sverige. Vi har ett något stelare och passivare förhållningssätt till omvärlden här hemma.

Som en ganska frekvent besökare i Frankrike har jag lärt mig ett och annat när det gäller sociala normer:

• Jag hälsar alltid på mina grannar och försöker småprata lite även om franska språket kan halta.
• Ofta hälsar jag på människor jag möter på gatan.
• Jag säger alltid glatt "Bonjour" när jag går in i en butik. Och alltid "Au revoir" när jag går ut. Eller önskar "Bonne journée"
• Jag hälsar alltid Bonjour innan jag tilltalar människor vid en informationsdisk, frågar om vägen eller liknande.
• Artigt kan det också vara att försöka småprata lite med servitrisen eller expediten. 

Jag kan tydligt märka skillnaden när jag har besök i Frankrike av bekanta som lever med svenska normer. Dom beter sig precis som jag själv gjorde i början:

• När dom går in i butiker hälsar dom sällan på expediten utan börjar leta runt bland varor. Först vid behov av hjälp så kontaktar dom expediten. Denne har redan försökt hälsa välkommen men noterade att det var en "étranger" i butiken och gav upp.
• När dom lämnar en butik tar dom sällan ögonkontakt och oftast säger dom inte adjö.  
• Dom visar ofta för lite uppmärksamhet åt serveringspersonal eller liknande.

Jag klandrar dom inte på något sätt. Jag gjorde som sagt var likadant i början och det handlar om att långsamt lära sig göra nytt. 
 
Men - vid vårt senaste besök fick jag nya exempel på fransmännens naturliga och trevliga bemötande:

När vi åt vår lunch på byns samlingspunkt - Le Grand Café - så kom en man in bland borden, tittade på oss och andra och sa "Bon Appétit". Jag trodde först att det var ägaren till caféet men kände inte igen honom. Sen kom en person ytterligare och hälsade allmänt samma sak. Då förstod jag att dom bara var trevliga och artiga i största allmänhet och bara ville önska oss andra som redan hade påbörjat vår lunch en god måltid.

Le Grand Café - kanske inte så stort...

Om samma sak hade hänt i Sverige så skulle övriga i restaurangen blivit väldigt förvånade. Men i Frankrike anses detta bara som trevligt och artigt!

Annat Café - i Beziers mot Allées Paul Riquet

Ett annat exempel på fransk artighet är att man kan bli tilltalad av andra om man sitter ensam på ett café eller liknande. Som jag uppfattar det ingår det i den franska sociala normen att man skall omfattas av andra och inte behöva sitta ensam om man inte tydligt markerar att man vill ha det så.  

Jag tror inte att vi kan ändra våra djupt sittande nordiska kärva värderingar. Inte lättare än vi kan ändra andra värderingar. 
Men vi skulle få lite trevligare och kanske bli lite gladare om vi försökte ändra våra attityder gentemot omvärlden litegranna....