Domaine Clos Bagatelle, Saint Chinian

Nu senast besökte vi vinhuset Clos Bagatelle i utkanten av Saint Chinian. Det är en mycket trevlig "Domain" som drivs av Christine Deleuze och hennes bror Luc Simon. Huset har funnits i familjens ägo sen 1960-talet när Christines föräldrar tog över vinodlingarna - som f ö härstammar ända från 1623. 

Redan då alltså, på 1600-talet, kom en hantverkare i Saint Chinian vid namn Pierre Mercadier att köpa en liten egendom ("Bagatelle") och röja det som då var ödemark. Han rensade, staplade skiffer till gränser ("Clos") och plöjde marken så att den blev odlingsbar. Namnet Clos Bagatelle kan således härledas ända till 1600-talet med betydelsen "Den lilla inhägnade egendomen".
Efter år av arbete, började han plantera de första vinstockarna. Under senare sekler gjorde hans ättlingar förbättringar av Clos exempelvis utbyggnaden av vingården och förvärvet av ny mark.

På 1960-talet övertog alltså Simon och Marie -Christine Deleuze egendomen och gav den nytt liv. Vinhuset har idag mycket gott rykte och tillverkar viner med hög kvalitet till rimliga priser. 
  

Clos Bagatelle, Saint Chinian

Idag drivs vingården av syskonparet och man blir alltid väl mottagen. Ägarinnan Christine talar dessutom engelska vilket underlättar ibland när min franska inte längre hjälper. 

Vingårdens nuvarande flaggskepp är en hyllning till hennes far - "La Terre de mon Pere". Flera av vinerna har namn som anknyter till föräldrar eller barn i familjen.  

Jag vill nu göra lite reklam för ett annat vin som vi köpte senast - det heter "Veillée d'Automne". Sen tidigare har jag köpt årgången 2010 men denna senare årgången 2011 är ännu mycket bättre. 

Till priset 9,95 € får man ett mycket njutningsfullt vin som tillverkas av Mourvèdre 30 %. Grenache 30 %. Syrah 30 %. Carignan 10 %. "Cuvéen skapades redan 1982 av Christines och Luc's föräldrar.

Viellée d'Automne, Clos Bagatelle

 Vinet doftar och smakar fantastiskt av mörka bär och kryddor.

Jag kan bara rekommendera ett besök  - man blir mycket väl mottagen av Christine eller någon annan i familjen. 

Le Domaine Clos Bagatelle

Mindre än två soltimmar i Stockholm under november - Man får tänka på nåt' roligare!

Under november har Stockholm hittills haft 1 timme och 34 minuter sol. Inte undra på att man då och då tänker sig tillbaka till besöken i Frankrike. Här är en liten rapport från en "roadtrip" vi gjorde i slutet av oktober. Vi körde mot bergen - förbi några vackra byar och vyer. 
 

Vi körde från Villebeuve-les-Bez, passerade Murviel-les-Bez och körde vidare mot Cessenon-sur-Orb. där vi drack lite kaffe på torget, tittade på folklivet och kyrkan i byn . 

Roquebrun.  L'Orb

Därefter körde vi till Roquebrun med sin vackra bro över L'Orb och husen som en 
fond mot de höga bergen. 

Roquebrun

Bron i Roquebrun

Sen körde vi vidare utefter väg D14, upp i bergen, följande den för tillfället ganska brusande floden L'Orb. Det är vackert här.

Pont Ceps

 Bl a gjorde vi en avstickare ner till den lilla byn Ceps bara för att få uppleva den gamla stenbron som leder över floden där. En mindre kopia av den i grannbyn.

Pont de Tarassac

Vid Tarassac finns ytterligare en vacker bro som leder över floden L'Orb. "Pont de Tarassac".  Den är av modernare snitt - lite "Golden Gate" över den - eller hur?













 

Olargues.
Även här finns en "djävulsbro" - Pont Diablo

Därefter kör vi västerut och följer istället floden "Le Jaur" för att så småningom komma fram till den vackra byn Olagues som ligger väl placerad på en kulle.




Staden/byn har gamla medeltida anor det märker man på gatuplaneringen och den plats där byn ligger - lätt att försvara mot fiender.

   

Olargues.
Dörr till Väntsalen i det gamla stationshuset

Olargues ligger utefter "Den gröna leden" - den gamla järnvägen mellan Mazamet och Bédarieux. Tågen slutade gå för länge sen, rälsen är uppbruten och idag är banvallen och broarna en uppskattad vandrings- och cykelled. Det lär till och med finnas en bevarad brokonstruktion i Olargues som bär Eiffels märke.

Slutligen kör vi hem igen och fortsätter sydväst för att komma in i S:t Chinian norrifrån. Precis vid infarten ligger ett av mina favorit-vinhus. "Clos Bagatelle" har höga ambitioner. Dottern Christine driver den gamla vingården vidare som varit i familjens ägo länge - kanske inte ända sen 1623 då man tydligen började odla vin på gården. 


Det finns flera viner att välja på. Christine döper gärna sina viner efter familjen. 

Flaggskeppet är dock det röda "La terre de mon Père". Kostar över 20 Euro. Men ska man nån gång köpa dyrt vin kan detta vara ett bra alternativ.

Rapport nr 2 från en regnig semester i södra Frankrike

.... Sen åkte vi till S:t Chinian, centralort i AOC't



På vägen från Roquebrun kom en regnskur som gav mig möjlighet att ta denna fantastiska bild
över vinodlingarna och bergen:





S:t Chinian är ännu en av ganska sömniga småstäder i Frankrike där livet verkar stå stilla.


När man kör in i staden hamnar man automatiskt vid det långsträckta torget med sina Platanträd. I ena änden ligger den välsorterade vinbutiken Maison des Vins du Saint Chinian. Det är en av de mer välsorterade vinbutiker i Languedoc som i alla fall jag träffat på. Därför kan jag rekommendera ett besök. Här finns kvalitetsviner från så gott som alla större och viktigare Domains som distriktet innehåller.

Självklart handlade vi från Maisons des Vins; Ett prestigevin från Clos Bagatelle samt några viner från andra domainer som vi inte provat förut och som vi lät innehavarinnan välja ut. Ett vin från appellationen måste innehålla Syrah, Grenache och Mourvèrdre till minst 60%.

S:t Chinian har säkert en massa andra kvaliteter men vi har inte kommit längre än till torget mitt i byn. Här finns som sagt många lummiga träd, ett café (så klart) samt en underbar liten park intill. Intill torget finns också en kommunal toalett som är förtjusande helautomatisk och normalt välstädad - bara det är värt en resa.

Slussarna i Beziers
På hemresan passerade vi Les Eclufs i Beziers dvs slussarna alldeles i utkanten av Beziers som lyfter kanalbåtarna i Canal Midi i nio slussar. Härifrån har man också en vacker utsikt mot staden med sin katedral.


Det här är en turistfälla men jag tycker man ska försöka besöka slussarna om man kan. Sätt dig vid någon av bänkarna utefter slussarna och njut nån timme av båtarna som passerar. En hel del är vanliga charterbåtar på Canal Midi men en del är privatbåtar som är riktiga husbåtar bebodda av medelålders hippies eller levnadskonstnärer.

Utsikten mot Beziers

Nu blir det inga fler rapporter från den regniga semestern. men för den som vill ha lite koncentrerad turistinformation så finns här länkar till alla 6 rapporterna:

• Rapport 1 från en regnig semester (Roquebrun)
• Rapport 2 från en regnig semester (Saint Chinian, Beziers)
• Rapport 3 från en regnig semester (Serignan)
• Rapport 4 från en regnig semester (Carcassonne)
• Rapport 5 från en regnig semester (Sète, Marseillan)
• Rapport 6 från en regnig semester (Pezenas, Caux

Languedoc - boken om möten med viner och odlare i södra Frankrike

Britt Karlsson med vänner har skrivit en helt fantastisk bok om vinodlare och viner i Languedoc. Det är underbara bilder, intressanta artiklar om vinodling, regionen, historia och kultur. Bara en sån sak som att kunna förklara begrepp som "terroir" och Garriguen" och få en nordbo att vilja stoppa näsan i jorden och bara insupa doften.

Den är en perfekt guidebok för alla som är bara lite intresserade av vin och kultur i södra Europa. Boken har en egen hemsida - http://languedocboken.wordpress.com/   - BrittsKarlssons egen hemsida med vinkunskap finns här:   -  http://www.bkwine.com/index.htm

Själv använde vi boken sommaren 2010 och upptäckte både viner och vinodlare - låt vara att det inte är lika självklart för oss att knacka på hos alla vinodlare. Men några mycket lyckade nedslag gjorde vi:

• Domaine du Nouveau Monde nära Beziers. Liten familjegård med karaktärsviner. (sid 60 i boken)
• Clos Bagatelle. Nära Saint Chinian. (sid 116, där vinerna döps efter familjens barn som t ex  Donnadieu Camille et Juliette)
• Domaine Navarre, nära Roquebrun. (Sid 120 i boken, bl a Le Laouzil.
• Chateau l'Hospitalet, nära Narbonne Plage (sid 106 i boken). Mycket stor producent med några fantastiska viner och ett vincenter med hotell och restaurang.

Vi tar med boken även detta år. Några bilder på och ur boken från http://languedocboken.wordpress.com/pressbilder/.