Varför en blogg ö h t ?

Varför en blogg ö h t? Det har blivit en form av inre resande i tid och rum. Att utforska, fantisera och förbereda blir ett sätt att förlänga det goda med att resa. Vårt resande har nu också resulterat i fasta punkter varifrån vårt utforskande kommer att få nya dimensioner. Att blogga ger mig också utrymme att formulera och skriva vilket alltid roat mig. Feedback är tacksamt och det blir roligare om du som läser min blogg hör av dig med kommentarer.

måndag 21 juli 2014

Kalkbränning i Bläse

Mera på temat folkbildning ....

Förra inlägget handlade om tjärbränning på Gotland. Vi fortsätter med bilder från Bläse kalkbränningsbruk dit vi åkte en dag på semestern när det var lite sämre väder. Bläse kalkbruk ligger vid Kappelshamnsviken på norra Gotland. Det var i produktion fram till 1945. Som mest arbetade 140 man på bruket. 

Kalkbränning i Bläse
Bläse kalkbruk är idag ett museum som visar hur kalkbränning går till och hur livet kunde se ut i Bläse samhälle, när bruket var igång. Sedan medeltiden och ända in till  mitten på 1900-talet har kalk brutits och bränts på Gotland. 

Mycket av kalken exporterades till platser runt hela Östersjön. Därför var det viktigt att kalkbrotten låg nära en hamn. Intill hamnen byggdes också kalkugnar. I botten på ugnen tändes en eld och kalkstenen lades ovanpå. Ugnen stängdes igen och kalken fick brinna i tre till fyra dygn. När bränningen var klar och elden släckt tog man ut kalken till kalkladorna vid vattnet. Här släcktes kalken genom att man hällde vatten på den. Då bröts kalken ned till ett vitt pulver som sedan kunde användas till kalkbruk.


 En av Gotlands två fungerande järnvägar finns i Bläse. Den användes för att forsla kalkstenen från stenbrottet nån kilometer bort och fram till kalkbruket. Här finfördelad arbetarna manuellt de större blocken ner till hanterbara stenar som kunde staplas i ugnen inför bränningen. 


Idag driver Nordkalk kalktillverkning i stor skala vid Bunge på Gotland. 

Kalkstensindustrin är en råvaruindustri och många industrier är beroende av kalk till sin produktion, exempelvis cellulosa-, socker-, stål- och cementindustrin. 

Kalkstensbrottet på Furillen

Vi gjorde också en avstickare ut till Furillen, Mycket vacker natur och även här en gammal industrimiljö. Men här har man omvandlat de gamla byggnaderna till café och hotell. "Fabriken Furillen".
 
Innan man kommer fram till själva utskeppningshamnen passerar man stora områden där man brutit sönder landskapet för att komma åt kalkstenen.

Stenbrott på Furillen
 

Vi strövade runt lite och imponerades av de gamla lämningarna av en stenindustri.

Resterna av en stenindustri på Furillen

Men vi slogs också av den vackra naturen på Furillen.

 

2 kommentarer:

  1. Jag är litet bakefter med både att skriva i min blogg och att läsa de blogginlägg som jag brukar följa. Nu blir jag jätteglad när jag ser allt detta läsvärda som du har skrivit om Gotland. Det ska absolut sparas, vi planerar en liten tur dit på försommaren nästa år. Det är säkert 15 år sedan vi var där senast så du förstår vi har mycket att ta igen! Tack /Lotten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som du förstått har vi mer än en tillflyktsort - nämligen Gotland. Det är som ett annat land på många sätt. Jag förslår att ni provar Ljugarn som utgångspunkt för ett besök. Det är på östra sidan och har mycket traditioner av sommarbadgäster. Man bor på Frejs Pensionat Lövängen eller hos Restaurang Smakrike som har några exklusiva hotellrum. Eller också hyr man stuga/liknande. Det finns mycket i bloggen taggat Gotland eller Ljugarn. Nyfiken på att höra om ni kommer dit senare.
      // Hälsningar

      Radera

Hej, det är roligare om du som läser vill lämna en kommentar: