Varför en blogg ö h t ?

Varför en blogg ö h t? Det har blivit en form av inre resande i tid och rum. Att utforska, fantisera och förbereda blir ett sätt att förlänga det goda med att resa. Vårt resande har nu också resulterat i fasta punkter varifrån vårt utforskande kommer att få nya dimensioner. Att blogga ger mig också utrymme att formulera och skriva vilket alltid roat mig. Feedback är tacksamt och det blir roligare om du som läser min blogg hör av dig med kommentarer.

söndag 21 augusti 2011

Ny stengång runt huset

Att anlägga en gång med marksten

Det har varit lite stökigt runt huset men mest framför. Sammanlagt ca 15 ton singel av olika slag och en stor container för överblivna jordmassor. Alltså, 15 ton låter mycket och det är myckt när det ligger på uppfarten tillsammans med ett antal kubik bortgrävda jordmassor.

Det behövs singel 8-16 mm och sättsand/grus 0-5. Men det är mycket som skall fyllas upp också.

Steg 1 - GRÄV!



Steg 2 - Fyll på singel

Nu börjar det bli klart och snyggt blir det tycker jag själv!


Steg 3 - Färdig! (men bara framsidan)
 Problemet är att jag inte kan bli helt klar förrän jag fixar ytterligare ca 10 kavadratmeter skiffersten ytterligare - och den kostar 489 kr/m2 exkl frakten. Fastän det är väl billigt sa Gunnar med tanke på att det tagit 500 miljoner år att producera den. Och det kanske han har rätt i. Men min radar just nu är ändå inställd på att komma över så billig skiffer som möjligt.

onsdag 10 augusti 2011

En badorts utveckling över ett sekel (Ljugarn, Gotland)

Jag har ett inlägg kvar att göra efter årets traditionella gotlandssemester i Ljugarn på östra sidan av ön. Det har legat och mognat i bakhuvudet fram till nu. Med den erfarenhet vi har efter att besökt Ljugarn under ett antal år - på både sommaren och andra årstider - så tycker jag att vi kan se en utveckling i den lilla semesterbyn som är värd att reflektera över.

En stilla reflexion..... 
Vad händer med en attraktiv sommar-ort som Ljugarn sett över tiden?
  • Dom första sommargäster som hittade hit redan på senare delen av 1800-talet var familjer med gott om pengar - troligen från Stockholmstrakten. De köpte mark som dom dåvarande markägarna inte såg nåt större värde i. I utkanten av byn men nära vattnet. Där fanns säkert också släktgårdar som styckas upp till gagn för tillresande släkten från storstan eller som gick i arv. En badort håller på att födas. (Jag har läst nånstans att det var två adjunkter från Uppsala som först "upptäckte" Ljugarns kvaliteter som badort och började åka hit med familjer och sina bekanta. Fan tro´t.)
  • Men det blir ingen riktig badort förrän man får ett Badpensionat! Detta får Ljugarn flera stycken, först i det gamla Claudelinska Magasinet (nuvarande Frejs Magasin) - kanske redan i slutet av 1800-talet och sen kom fler - senare runt 1920/1930-talet hade Ljugarn hela 5 pensionat med bl a  Badpensionatet och Pensionat Lövängen. Man byggde också ett badhus och bastu. Ljugarn är antagligen vid denna tid en av de större och populärare badorterna i Sverige. 

Äldre foto Lövängen

Äldre foto Badpensionatet


 
 



  • Sen går ett antal år och den traditionella badortskulturen dör väl inte men stagnerar. I samhället kommer nya trender och man kan resa utomlands för en billig penning. Pensionatsverksamheten bär sig dåligt och i Ljugarn så försvinner de en efter en. Men dom fastigheter som en gång köptes har gått i arv inom de välbärgade familjer som en gång köpte dessa. Har dom inte degenererat så har dom kvar sina fastigheter i Ljugarn. Den äldre generationen funderar på hur man ska arvsskifta stället. Sommarsamhället håller fortfarande en ganska mondän stil kan man gissa.   
  • Till Ljugarn har också kommit vanliga turister - såna som jag bl a - som saknar den historiska anknytningen till orten. Många av dessa har köpt tomter lite längre upp från stranden eller i skogen och byggt ett sommarhus. Medelsvenssons i huvudsak, hantverkare och andra som inte har tummen mitt i handen. Barnfamiljer såklart och det växer fram behov av mera barnaktiviteter samt enkel och snabbmat som pizza.
  • Jag har redan omnämnt Frej Hägglund i ett inlägg och hans betydelse för det nuvarande Ljugarn. Han startade sin bana i Ljugarn som kock och discoarrangör redan på 1970-talet. Startade med Frejs Magasin i mitten av 1990-talet.

Frejs Magasin
  • Det är nånstans härifrån som karaktären på sommar-orten förändras. Hittills har det gått ganska lugnt till. Dom som varit tillräckligt intresserade har haft möjlighet att etablera sig i Ljugarn men det börjar bli fullt ...... och det är nu det börjar bli intressant att reflektera över vad som händer. När kvalitet går till kvantitet.
  • Den egentliga sommarsäsongen är ganska kort - det är kanske 6 intensiva veckor där trycket på övernattningsplatser är akut. Byn svämmar över med besökande och tappar sitt lugn och sin hittills lätt mondäna karaktär.
  • Antalet bofasta i Ljugarn minskar trots ökat byggande. Det finns nästan inga arbetstillfällen på orten utom sommartid och bortsett från egenföretagare. Här finns ytterst få barnfamiljer och dåliga allmänna kommunikationer. Unga människor har inte råd att köpa hus i Ljugarn. Om man har ett hus så gäller det att sälja - dyrt till nån sommargäst. 
  • Jakten på snabbmat ökar, antalet bullriga nyrika (mycket pengar, ingen stil) ökar, biltrafiken och hastigheterna ökar, krav på barnaktiviteter ökar, fylla och bråk ökar. Vräkiga sommarhus ökar. Men pengarna rullar in till de som investerat för dessa 6 sommarveckor.
Min analys så här långt: Kvalitet övergår i kvantitet.


Vad händer i badorten Ljugarn just nu?
Det nya fenomenet och vinstmöjligheten är time-sharing och bostadsrätter. Just i detta nu planeras minst 5 sådana projekt bara inne i Ljugarn by:
  • Först ut var Badpensionatet i Ljugarn. Man omvandlade ett "Annex" till lägenheter som blev inflyttningsklara för några år sedan. Snabbt byggt och renoverat och det finansierade lätt förvärvet av det gamla pensionatet. Men jag tycker att det hittills verkar vara ganska lyckat resultat om än lite höga priser. Just nu säljer man bostadsrätter i den gamla huvudbyggnaden.


  • Ett fastighets- och byggbolag vid namn Arriba köpte förra året det s k Claudelinska huset. Det blir troligen någon form av bostadsrätter i huset eller på tomten. Det vore trevligt om de gamla byggnaderna går att behålla.

Claudelinska huset
  • På ett förfallet områden mellan Smakrike och Bruna dörren - tidigare en gammal bilverkstad - har köpts in av Laroy Construction AB och Hans Ahnell, Roy Bergström. Här planerar man för 10 st nya lyxiga bostadsrätter i en vinkelbyggnad med två våningar. Pris; mellan 1,7-2,2 mkr (på projekteringsstadiet). På ritningsstadiet ser det inte ut att passa in i den befintliga miljön.

Ser det kul ut? Smälter det in i badortsmiljön?
  • Förra året I somras sålde ägarna Bengt-Ove och Cilla Ohlsson Ljugarns snickerifabrik till - gissa vem - Ljugarns stora turistentreprenör Frej Hägglund. Här planeras bostadsrätter - troligen minst 10 st och samtidigt talas det om nåt slags lekland för barn i den gamla "Snicken". Hoppas dom monterat ner sågen tills dess. Lär av Bert Karlsson Frej, skippa leklandet och satsa på bostadsrätterna ......
  • Det ryktas vidare om att samme Frej Hägglund planerar att göra om delar av sin stugby i Vitvär till bostadsrätter.

Nu kan man spekulera i vad som händer härnäst.

Ett framtidsscenario:
> Fler nyrika och fler 60+ som sålt sin villa och har hygglig ekonomi kommer att köpa nya fastigheter och bostadsrätter i Ljugarn till höga priser. Dom försöker hyra ut så mycket dom kan under denna dom sex intensiva sommarveckorna för att istället satsa på att utnyttja sitt boende under off-season.

> Fler människor strömmar till under sex sommarveckor och det råder högtryck - åtminstone vad gäller partynivån och Ljugarn tappar långsamt sin charm. Det finns en risk att dom som har mycket pengar kommer att sälja sina fastigheter för att hitta ett mer exklusivt boende på nån annan ort, "more classy". Om det är gamla och stora fastigheter så kommer också dessa att omvandlas och styckas upp till ytterligare spekulationsobjekt.

> Allt rullar på så länge som bubblan inte brister, men när luften väl går ur så har också Ljugarn tappat sin charm. Det en gång så lugna - om än lite mondäna - sommarboendet har förändrats och orten börjar en nedåtgående spiral som exklusiv sommar-ort. Det glada folket och dom nyrika upptäcker att det faktiskt är 5 mil från Visby till Ljugarn och tröttnar på orten. Hamburgerdoften ligger tät som en dimma över byn.

> Några kommer att förlora pengar på sina fastigheter - särskilt dom som som köper på topp och investerar i de senaste spekulationsobjekten. Byggare och entreprenörer inom restaurang/hotell kommer också att förlora pengar.  

Antagande: Detta kommer att ske, men har Ljugarn redan inlett en nedåtgående spiral?

Så småningom stabiliserar sig allt på en nivå som samhället Ljugarn klarar av. Sant är att det kan vara turbulent under processen och många kommer att överge sin sommaridyll. Men nya entusiaster kommer till som fortsätter att förvalta och bevara det speciella som bara finns i en traditionsrik badort som Ljugarn. Men det är nog 10-15 år dit....

Konklusion: Det ordnar sig alltså alltid!!

Under tiden som detta pågår kan jag kanske göra lite reklam för dom web-sidor som jag hämtat några bilder och fakta ifrån. I flera fall skrivna av entusiaster och förvaltare av "Ljugarniana". 

Karta över Ljugarns udde (1700-tal)

.




onsdag 3 augusti 2011

Rapport nr 6 från en regnig semester i Södra Frankrike

Jag har en rapport kvar att redovisa. Det kom lite annat i vägen som semester i Sverige och ---- bra sommarväder. Men som sagt, en utflykt till skall redovisas.

Innan det skall noteras att jag bytt namn och bloggbeskrivning på min blogg.  Den heter numera "Franska sydkusten och andra kuster". Det har visat sig att det handlar mest om längtan till Frankrike - särskilt regionen Languedoc och Herault - och andra trevliga platser där man kan njuta av det goda livet - upp till var och en att definiera.

Men som sagt .... nu handlar det om:

PEZENAS och CAUX

Bakgrunden till utflykten var givetvis att vi sökta intresanta vingårdar och just området runtomkring Pezenas och Caux är mycket tätt med intressanta vinodlare. Vägarna mellan Beziers och Pezenas är nybyggda och det går mycket smidigt att köra bil hit.


Pezenas är Molière

Om Pezenas är bekant för något så är det Molière - hit kom Molière med sitt resande teatersällskap 1650 och ska ha återvänt hit många gånger under åren. I Pezenas bodde han alltid hos barberaren Gély och i sudiesyfte besökte han hans barberarsalong där han kunde sitta i flera timmar för att få inspiration till sina rollfigurer som Tartuffe och Don Juan.



Barberaren Gélys hus
Som sagt Moilère - staden lever på sitt rykte om honom, hotellet heter "Hotel Molière", vinodlarna i trakten har samlat sig i ett vinkooperativ som kallar sig "Les Vins de Molière". Man hittar deras trevliga inköpsställe  på södra utfarten (Avenu de Verdun) från Pezenas. Men jag tyckte att dom hade bättre och billigare viner på Carrefour mitt över gatan där vi gjorde en del fina inköp eftersom (som det skulle visa sig) vinodlarna i trakten antagligen hade semester.

Men det är roligt att besöka vinkooperativen - här säljs det man kallar Vrac som är en typ av "bag-in-box". man tappar över vinet direkt från en slang i det karl som man har med sig - t ex en 5-litersdunk. Det är givetvis varierande kvalitet men priser (som jag sett) har oftast handlat om 1,0-2,0 Euro per liter. Inte illa för ett bordsvin.

Jag tror att Pezenas också är en samlingspunkt för många svenskar - tror att jag läst detta på nån av mina bloggar jag följer.


Caux ja ..... en stillsammare stad får man leta efter.

Konstigt stadsvapen
med en fot i ena fältet? 

Det var egentligen inte Pezenas som var vårt mål utan området runt Caux med några specifika vingårdar som alla visade det sig var stängda. Det berodde nog på en kombination av att det var en vanlig vardag "off-season" eftersom det var i mitten av juni. Några vinbönder passar på att ta semester och sen har vi siestan förstås - detta var mot alla odds en ganska varm dag.

Här är några bilder från Caux:

På väg in i Caux


L'eglise de Caux

Ett sovande Caux - men charmigt



Kommunhuset i Caux med det traditionella orden.
Det som man kanske kan notera är att det syns inga människor på bilderna. Vi kom dit på eftermiddagen och det var nästintill spöklikt. Det syntes inte en enda människa på gatorna. Det var helt stilla. Alla verkade sova siesta. Affärer var stängda och samma sak gällde dom "Caves" som vi sökte. Det var en lätt absurd upplevelse men samtidigt lärde vi oss nåt...... Så här är det i små franska städer. Man stänger till och lägger ner under de varma timmarna. Och då är det verkligen stängt!!

Några av dom vingårdar/vinhandlare vi skulle besökt: (men som var stängda)

Sammanfattningsvis så blev vi förtjusta i Caux och regionen.

Nu blir det inga fler rapporter från den regniga semestern. men för den som vill ha lite koncentrerad turistinformation så finns här länkar till alla 6 rapporterna: